De som ger och de som tar

Sådana här fina ger energi ! Promenad med fina stora efter jobbet- köpa lördagsgodis! Hälsa på grannens nyckelpiga. Som alltid 😊

De som tar energi. Var ska jag börja. Jag börjar såhär. Jag arbetar. Jag arbetar gärna och när jag är på min arbetsplats så arbetar jag seriöst och med hela hjärtat. Jag vill dock, som alla andra, komma hem i tid till mina barn och min familj. Det är det viktigaste för mig och inte mitt jobb. Mitt jobb kommer på andra plats och kommer alltid göra det. 

Men när jag väl är där, då ger jag allt. Kopplar bort familjen lite och ger patienter och kollegor min tid. Jag ställer upp för många och många ställer upp för mig. MEN .. det finns många som helt och hållet lever i sin bubbla. Där endast denna personen och dennes familj finns. Ingen annan hänsyn tas. Kosta vad det kosta vill så ska denne person hem exakt arbetstids slut. Inte en minut över. Hur det än ser ut på avdelningen. 

Människor utan arbetsmoral är bland det värsta jag vet. Vuxna människor som inte kan arbeta. Som inte ser mellan fingrarna och är flexibla, som inte ger och tar. Som är "sjuka" mer än de är där. Som struntar i konsekvenser av deras agerande på avdelningen. Som tror att bara den personen har planer på eftermiddagen och därför måste gå hem tidigare. Som smiter undan. Som sitter med Facebook.

Resulterar i att vi andra jobbar över, och jobbar över. Jag står idag, efter en vanligt slitig dag, strax innan jag slutar med arbete kvar i vanlig ordning. Att gå hem när vi slutar är ett skämt för oss syrror. Min kollega får mycket på sig precis i skiftbyte. Jag ser det. Inte fasiken stämplar jag ut mitt framför näsan på henne "hej då, bye bye, ha en bra kväll!" Nä- jag är en sån som tror på det goda. Ngn gör kanske lika för mig? Och om inte så har jag underlättat för min kollega. Jag stannar kvar och hjälper henne. Andra i vårt team på dagpasset ser detta, ser att det behövs händer- men stämplar ut "hej då bye bye ha en trevlig kväll!" 

Det gör mig förbannad. Det är skit som det är på Sahlgrenska. Idag blev en i dagpasset beordrad av jouren att stanna och fortsätta kväll genom lottning av oss syrror. Ingen ville självmant stanna denna helgen. En av oss jobbade redan dubbelpasd. Kunde lika gärna blitt jag som fått stanna. Nu fick jag stanna över 1 timma idag, min kollega var tacksam. Jag vart skitsur på mina andra i teamet. Jag kom hem halv fem på em ist för halv fyra. Värdefull timma med mina små. 

Men så tänker jag. Att när jag stannar över, nästan dagligen, så är det för något gott. Det är för någon. Svårt att förklara för ally nu kanske varför jag alltid är sen till förskolan att hämta. Att de får vara kvar. Svårt för mig  också att ta in det och acceptera det eftersom de är dem jag älskar mest. Inte mitt arbete. Men när hon blir större förstår hon. Och har jag gjort ngt extra för en patient på jobbet känns det också bra. 

I slutändan är det hur jag själv arbetar och tänker som spelar roll. Inte hur andra gör. Men de tar min energi och håller mig från mina barn. Och DET tolererar jag inte. 

RSS 2.0