Bröllopsdag

I söndags firade jag och maken bröllopsdag. 6 år. Vi har varit tillsammans längre efter bröllop än före bröllop nu. Vart tar tiden vägen ? 

Vi hade barnvakt, fina moster H "de e varför jag gillar Hanna"- mycket godkänd av flickorna. Vi åkte till Gothia Towers, jag i ny svart spetsklänning och klackar .. piffad och fin. Får i vanlig ordning fråga min make om jag är fin- svaret blir "-Ja". Ok.Tack. Det där med gamla hundar alltså ;) Måste påminna honom titt som tätt att ge komplimanger. Men då gör han det! "Du är alltid fin babe" :) 

En god räkmacka och ett gott glas champagne och mysig utsikt! Vi träffar givetvis på en av garys kontakter - gör vi alltid när vi är ute, varför skulle denna kvällen vara undantag. De tjötar och tjötar och jag går på toa, de tjötar när jag kommer tillbaka. Jag harklar mig lite och klappar Gurra på knät. Betyder "frugan vill vänligt men bestämt att ni slutar pladdra nu!" Gurra fattar vinken. Bye bye kompis. 

Får dock reda på att killen, i min ålder, kommit tillbaka till stan pga precis uppbrutet förhållande. 7 år. Och jag känner med killen. Och jag blir stolt över vårt förhållande som verkligen v.e.r.k.l.i.g.e.n gått upp och ner. Men som jag -på gott och ont - inte vill släppa och vill kämpa för. Så firar vi 6 årig bröllopsdag! Jag är glad att få fira det! Min make är ett orginal och ibland undrar jag lite.. men sån är han :) ibland skrattar jag med honom och ibland, oftast, skrattar jag åt honom - så jädra rolig. Mest när han inte vet det! Min make, och vi, utvecklas hela tiden! Trots 11 år tillsammans förnyas vi. Slentrian men ändå inte. 

Jag älskar honom, pappan till mina barn. Ögonen tåras när pappa G och Lisaloppa går hand i hand "daddy gå te gympan" på lördagarna. Två ryggar. När pappa G sitter med Ally i soffan och håller om hennes , nu ganska stora, fot. Som han gjort ända sen hon föddes. När barnen rusar mot honom när han kommer hem, och slåss om vem han ska läsa saga för. De älskar honom up in the moon. Och jag med. 

Framtiden planeras för fullt, på gott och ont. Men jag kommer stå vid hans sida ständigt. Kanske inte glad alla gånger- men stark och medveten. För jag lovade det för 6 år sen och det löftet vill jag hålla! 

Två glada firare! 



Kommentarer
Postat av: Linn

❤️ Du skriver så fint kompis!

2013-10-23 @ 11:02:41
Postat av: Frida

Underbar läsning! Tack för att du delar med dig!

2013-10-24 @ 14:17:00
Postat av: pia

Så mysigt och härligt att läsa♡ kram

2013-11-02 @ 09:38:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0