känns lite såhär...

Vem är jag att klaga över att maken inte sopar undan brödsmulorna från bordet nånsin.... eller vem är jag att klaga över Allys treårstrots eller att Lisa inte sover på nätterna. Jag har en man och mina barn-min familj. Min bror har förlorat sin familj, sin fru och sitt barn.

Det är svårt att veta- en svår balans. Å kanske det plötsligt inte är så viktigt att han inte sopar undan smulorna, Ally kommer bli äldre och Lisa likaså. Det är faser. Tänk på- ni som läser- vad som egentligen är värt att lägga ner energi på. Och vad som faktiskt kan förbises. Tänk på dom nära och kära ni har omkring er och lägg positiv energi på dom- varje dag!

Lev och älska som att det vore sista dagen. Det blir bra dagar av det- jag lovar! Idag har vi haft en bra dag-bror har vart här. Vi har gråtit, skrattat, bowlat med resten av våra syskon för att sen allihopa äta taco´s i M-dal.

Så. Nu ska jag lägga mig jämte lilla Lisa och somna. Pappa G sover inne hos Ally. Får inte väckt honom nämligen. Imorgon är en ny dag och vi åker ner till mormor och morfar i varberg några dagar. Ser jag fram emot!

Godnatt alla bloggläsare- jag hoppas ni sover gott inatt!


Kommentarer
Postat av: Emelie

Jag imponeras över hur stark du är Maria! Samtidigt som jag förstår att det måste vara enormt tufft just nu!! Blir så rörd och berörd av allt vackert du skriver! Stor kram!

2011-09-01 @ 00:09:06
Postat av: Frida Fälthammar

Tack för att du beskriver det så bra Maria! Är så skönt att få dela sorgen, veta att det är fler som känner likadant och att vi har varandra. Jag längtar efter er! Stor kram från Frida och Knystet

2011-09-01 @ 10:57:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0