Maria

Har passat syskonbarn idag - och möjligen att jag stannar vid två barn trots allt hehe. Jag har glömt hur det är med små barn. Saker tar tid, matning, läggning, plocka , flytta, stoppa, bära, sovning, blöjor, planering, barnmat, kladd. Mycket fokus på det lilla barnet, fokus bort från de andra barnen. 

Fixar jag det igen? Jag vet faktiskt inte. Nu var det givetvis inte mitt egna barn och jag blev "kastad" in i det. 

Lisa är 5,5 år. Vi har en urenkel vardag. Idag provcyklade hon och jag till förskolan - start imorgon för cykling till förskolan. 

Nu kom plötsligt tankar att "vill jag börja om?" Det är en kort tid bla bla har mitt argument varit - småbarnsåren. Men under den korta tiden så är det hela dagar och nätter som ska gås igenom. Jag vet inte. Stressen försvann plötsligt över tredje barnet.

Check nr 2 innebar att jag är egentligen är så lyckligt lottad. Jag har två ljuvliga barn, bor fint och barnvänligt ,bra jobb, möjligheter nu till egna intressen, en snäll snäll - dock något lite eller rätt mycket disträ och stressad - men mycket snäll make. En god man, en god pappa - dock noll boll koll men det är han nog inte ensam om haha- så mycket kärlek till flickorna så det sprakar varje dag! Och till mig med - uppvaktning får jag efter påminnelser så jag ska inte klaga 😉

Gemensamma tankar om barnen, gemensamma semestertankar- alltigenom gemensamt tänk om barn och framtid. 

Allt kan ju försvinna rätt som det är. Det är ju så. Jag är glad att detta kom över mig idag. Välbehövligt. 

Min fina man med det stora hjärtat och mina busiga barn. Jag hoppas på en lång tid framöver ihop med er!